In genom dörren kom hon, smal, spenslig; vad kan hon ha varit? 40-45? Håret, det ljusa håret hade hon fäst i en mjuk svinrygg vilket fick de små lockarna vid hennes tinningar att rama in hennes runda ansikte. Ögonen var blå, ishavslå, med en känsla av Vicks. Näsan rak, vackert formad för att i en liten krök böja sig och slå rot en liten bit ovanför de bleka läpparna.
Och med ljuset ifrån fönstret, det som vetter ner mot sluttningen och den gamla skolan, var det som om hon klev in i rampljuset. Och jag klev ur mitt tidigare jag.
I flera veckor hade vi på företaget känt på oss att något var i görningen. Hanna, ekonomen, som sitter snett emot mig, hade nervöst börjat tugga på naglarna, så där som tjejer så lätt gör när de inte tänker på att kroppens eget språk tar vid, där det medvetna rörelsemönster upphör.
Jag hade skrattat åt henne då, den där första gången jag såg henne sitta böjd över tangentbordet, med hennes vackra hår uppsatt i en slapp hästsvans, djupt försjunken i senaste månadens statistik, och utan en tanke plötsligt höjt sin ena välmanikyrerade hand mot munnen för att i total iver hugga in på pek- och långfingrets ljust rosalackade naglar, så att det knastrade mellan tänderna.
Numera märkte jag det knappt, och de dagarna som Hanna var bortrest för att hälsa på sin syster i Arvika som fått tvillingar, var det nästan så att jag kom på mig med att sakna hennes knaprande.
Tillslut blev det känt att vi skulle byta VD. Robert hade fått ett erbjudande om en tjänst som utvecklingschef på finansdepartementets IT-avdelning, och denna nyhet mottogs med blandade känslor. Vi tyckte alla om Robert, mest för att han just var Robert, något av en drömmare, en av de första datanördarna att våga inse och tro på sin förmåga, och därav även snabbt klättrat i karriären. Han var en duktig pianist och hade lätt platsat bland frackar och välputsade skor på världens scener för ensembler. Att han sedan var en total fantast av Linda Lampenius och bar med sig en bild av henne som han klippt ur magasinet ”The Violinist” (och som vi alla ödmjukt skämtade om när han inte var med) var så mycket Robert som det bara kunde bli.
Vi visste att vi skulle sakna honom, även om vi alla var väl medvetna om att han halkat in via kontakter på sin nuvarande tjänst och på något sätt var det med en viss lättnad vi mottog informationen om att en viss Caroline Rankell skulle ta plats som ny VD.
Jag och Sara hade precis gjort slut, inte på något sätt så att vi var ovänner, men vår från början så starka förälskelse hade sakta med åren förändrats och liknade mer mot slutet syskonkärlek, och den attraktionen jag så starkt känt för henne i början var nu som bortblåst. Men just den här morgonen hade jag vaknat med ett ryck och med en så stark känsla av saknad att jag haft svårt att ruska känslan av mig och koncentrera mig på mitt jobb, allra minst var jag så pass uppmärksam att jag såg mailet med den konsista informationen att vår nya VD skulle komma in efter lunch för att presentera sig.
Hanna hade lovat att ta med sig dubbla portioner den här dagen, vi brukade turas om att ett par dagar i veckan luncha tillsammans. ”Turas om” innebar att hon tog med sig dubbla portioner matlåda, som hon tillagat själv och jag, när det var min tur, bjöd henne på någon av de närbelägna lunchkrogarna. Att laga mat, som inte slutade i katastrof, var för mig näst intill en omöjlighet och det här hade jag informerat Hanna om redan när hon tog upp det här med ”matlag” som hon så kvinnligt kallade det.
Idag, eftersom det var torsdag, hade hon gjort pannkakor, och hon hade till och med tagit med sig sylt och vispad grädde i två små glasburkar som det stod ”Ishavsrom” på.
Det var vid första tuggan, när gaffeln med dess innehåll näst intill snuddade vid mina läppar och doften av ägg, mjöl och salt fick det att vattna sig min mun, som dörren öppnades. Jag slöt munnen, kände smaken, samma som doften jag nyss känt och dragit in, utan att ens tänka på det, och blev sedan sittandes utan att tugga.
In genom dörren kom hon, smal, spenslig; vad kan hon ha varit? 40-45? Håret, det ljusa håret hade hon fäst i en mjuk svinrygg vilket fick de små lockarna vid hennes tinningar att rama in hennes runda ansikte. Ögonen var blå, ishavslå, med en känsla av Vicks. Näsan rak, vackert formad för att i en liten krök böja sig och slå rot en liten bit ovanför de bleka läpparna.
Det första jag tror att vi alla tänkte på, var att hon inte log när hon klev in genom dörren, med sin svarta kappa över armen. Det blev tyst i lunchrummet, och till och med Hanna, som annars kunde ha svårt för att uppfatta stämningar lade tyst ner sin gaffel på tallriken igen.
Jag kunde inte sluta stirra på henne. Och tuggan jag just tagit svalde jag hel utan att känna vare sig smaken av Hannas hemlagade pannkakor, sylten eller grädden.
Den förste att öppna munnen var Johan, Roberts assistent.
-Ehm. Harklade han sig. Rankell?
Kvinnan vände sig snabbt om och spände sina klara ögon i Johan.
-Vem frågar? Replikerade hon blixtsnabbt.
Johan kom av sig och förklarade med en fåraktig uppsyn hans position på företaget.
Plötsligt kände jag hur jag blev irriterad på Johans annars så charmiga attityd. Jag tittade på honom när han generat babblade på om sitt jobb som Roberts fulländade assistent under de senaste två åren. Hur kunde han svara så dumt? Jag vände blicken mott dörren igen, för att bara se att den nu var tom. Förbryllad vände jag mig emot Johan som gav mig ett surt ögonkast.
-Fan glo´ru på? Hon gick, jävla hagga. Missade du det eller? Johan ställde ner sin kopp med en smäll och gick ut ur rummet utan att se på mig.
En ensam tanke snurrade i mitt huvud. Vem är hon? Vem var denna vackra kvinna som så iskallt klivit in och så självklart satt förste person att öppna munnen på plats?
En rysning for längs min ryggrad. Kunde det verkligen vara hon, nya VDn, Caroline Rankell som nu försvunnit ut genom dörren igen? Jag kunde näst intill hålla in mitt leende vid tanken. Här skulle det bli lusläsning av, det var något som var säkert. Och visst behövdes det.
-Vad flinar du åt? Hanna sökte mig med sin blåa blick. Tyckte du inte hon var hemsk? Stackars Johan, han blev ju helt knäckt, sa hon och en orolig rynka i den annars så släta pannan gjorde sig synlig.
-Va? Jag hade nästan glömt bort att jag satt mitt i lunchen.
-Jo, var hon inte hemsk hon den där nya chefen? Guud, vad vi kommer sakna Robert, la hon till medan hon gick till slasken för att skölja bort de sista resterna ifrån tallriken. Är du inte hungrig förresten?
Jag tittade ner på min tallrik och insåg att jag enbart hade ätit första tuggan, som jag dessutom hade svalt hel så att det värkte lite i halsen. Inte för en stund kunde jag nu längre tänka mig att äta upp dom där två kakorna som låg dränkta i en rosaröd sörja. Min mage var som vänd ut och in.
-Jo, men jag sparar dem till senare, sa jag hastigt. Ja e inte så hungrig just nu, jag åt frukost så sent idag, men det var verkligen jätte got Hanna, verkligen.
Jag såg att hon blev lite stött när jag hällde tillbaka pannkakorna i plastburken de legat i innan.
-Jag kan låna den här va? Sa jag och utan att vänta på svar ställde jag in den i kylen. Jag tror jag ska hinna träna lite innan jag kör igång för eftermiddagen, vi syns sen.
När jag lämnade rummet kände jag Hannas frågande blickar i bränna i ryggen, men jag brydde mig inte.
Det var något så speciellt med kvinnans blick. Hela hennes utstrålning när hon klev in i köket, som hade fått all pågående konversation att tystna, sorlet att dö ut, rummet att stå stilla, tills Johan hade tagit sitt mod till fånga och öppnat sin stora mun.
Hennes kalla men klara blick, henne strama rynkor på överläppen, så vackra och naturliga.
Väl ute i korridoren spanade jag efter henne. Vilket håll kunde hon ha gått? Jag gick mot hissarna längst bort vid de stora blomarrangemangen. Hon kan ju inte bara ha försvunnit, tänkte jag då det plötsligt plingade till och hissdörren öppnade sig.
Det jag såg därinne fick hela min kropp att stelna. Jag reagerade så starkt att jag var tvungen att ta tag med handen mot väggen medan jag höll blicken fastnaglad vid det som visat sig för mig i hissöppningen.
Där inne stod hon. Kappan hade hon nu hängt över axlarna, håret hade hon släppt ut, och det vilade långt ner över hennes axlar.
-Så det blev du. Sa hon och kisade mot mig.
Förbryllad tittade jag på henne. Vad menade hon egentligen?
Med en svag rörelse med handen vinkade hon till mig att kliva in i den lilla hissen, och i spegeln bakom henne såg jag min förvånade min när jag lydde henne och tog ett steg in för att stanna snett framför henne.
Det dunkade i mellangärdet och jag märkte till min förvåning att jag hade svårt att andas i hennes så totala närhet.
Hennes hår luktade svagt av shampo och hon doftade svagt av någon tyngre, blommande parfym ”så perfekt för hennes ålder” tänkte jag.
Ett svagt gnisslande och dörrarna gick sakta igen bakom mig.
Innan jag hann reagera hade hon sin svala hand emot mitt mellangärde och som en våg kände jag hur, så naturligt, min lem svällde under hennes beröring. Och jag stönade förvånat till över min starka reaktion.
-Din hand. Sa hon, ge mig din hand. Men väntade inte på mig utan tog min hand i sin lediga och förde den mot sitt sköte.
-Här, känn hur våt jag är.
När jag kände hennes fukt genom hennes tunna byxor kände jag hur allt blod sköt ner från huvudet, genom kroppen, för att samlas upp och ge mig ett så fantastiskt hårt stånd att min lem var nära att spräcka mina jeans.
-Släpp ut honom. Sa hon.
Jag tog motvilligt bort min hand ifrån hennes sköte och knäppte vant upp knapparna i gylfen och plockade fram min svällande penis ur mina boxershorts, och för en kort sekund kom jag att tänka på Sara då shortsen var en av julklapparna ifrån henne vår sista jul vi firat tillsammans.
Hon kisade förtjust på mig, och log sitt första leende.
-Den är stor, sa hon nöjt och tryckte samtidigt på stoppknappen och hissen stannade mellan första och andra våningen.
Jag stod stum och kände hur kåtheten pulserade vilt och starkt i hela min kropp. Och samma fråga som tidigare snurrade i mitt huvud; Vem är hon denna kvinna?
Hon släppte mig med blicken och tog ännu en gång min hand i sin och förde den emot sina bröst som toppiga syntes under kavajen. Väl innan för tyget kände jag att hon inte hade någon BH på sig och jag slickade mig om mina torra läppar och stönade svagt.
Hennes bröstvårtor var runda och hårda, som små mogna frukter och jag kände hur lite saft sipprade ur mig. Med vänster hand masserade jag hennes runda lilla bröst och kände hur bröstvårtan tryckte och rullade emot min handflata.
-Mer, sa hon plötsligt stramt. Kan du inte mer?
En vibration gick genom min kropp och jag kände hur min penis snuddade vid hennes kavaj.
-Klart jag kan mer. Sa jag och kände hur het min andedräkt var mot hennes kind. Vad vill du ha?
Hon tittade upp på mig och förde sin hand till munnen, och medan hon sög på sina fingrar, blötte dem med sin saliv, förde dem rytmiskt ut och in, släppte hon mig inte med blicken för en sekund.
-Jag vill ha ALLT. Sa hon sedan och tog bestämt tag om min penis som svällde om möjligt ännu mer i hennes grepp. Hennes hand gled blött och bestämt fram och tillbaka och jag kände hur jag tryckte mig emot henne, för att tillslut trycka hennes hårt emot hissens spegelklädda vägg.
-Du har själv bett om det, mumlade jag, och kände hur kåtheten var så nära, så nära att ta över mitt förstånd.
Jag högg bryskt tag i hennes hand och tryckte den mot hennes eget sköte. Och flinkt fick jag upp hennes knapp och blixtlås, ett mjukt, kort, krulligt hår blev synligt och utan pardon slet jag av henne byxorna för att till min förtjusning se som jag trodde, att hon inte heller hade några trosor på sig.
Jag såg hur hennes sköte svullnat och särat sig och hennes läppar blänkte våta i det konstgjorda hissljuset.
Jag stönade för första gången högt då jag kände den svaga lukten av tvål, upphetsning och något annat, kryddigt, som jag aldrig hade fått reda på vad det var. Och jag böjde mig ner tills jag satt på knä och kände hur min lem svagt dunsade emot det hårda kalla golvet.
Sedan högg jag tag i hennes ben och särade dem så oförsiktigt jag bara vågade och begravde min mun i hennes sköte. Slickade med långa djupa rörelser och kände hennes smak fylla min mun.
Ett svagt, ljust stön hördes ovan mitt huvud, och jag log självsäkert, nu var hon inte så stursk längre ”jävla hagga” –Johan skulle bara veta..
Med fingrarna öppnade jag sedan hennes skåra som var så våt att jag med lätthet hade kunnat ta henne på en gång, trots att jag ibland fick vara försiktig då jag var så stor att det kunde göra ont. Jag började samtidigt som jag slickade hennes klitoris med vibbrerande rörelser massera hennes öppning. Jag kände att hon var så villig och så mottaglig. Hennes muskler vidgade sig välkomnande och min första stöt djupt i henne fick henne att skrika till, ett kvinnligt mjukt skrik.
-Vänd dig om, beordrade jag henne, med nyfunnen självklar pondus.
Utan ett ord vände hon sig om så att hennes lilla ljusa stjärt dansade för mina ögon. Ah, tänkte jag för mig själv, dessa fantastiska kvinnostjärtar, så orörda, men så välkomnade bara man var försiktig.
Bara tanken fick min penis att rycka och med ena handen drog jag mjukt och vant förhuden ifrån mitt blänkande ollon.
-Svanka, ge mig vad du har, sa jag dovt och innan jag hann säga klart meningen hade jag hennes stjärt så nära mitt ansikte att jag kunde känna hennes svaga lukt.
Sex, hon luktade så mycket sex. Och hon luktade gott.
Jag visste att jag skulle få svårt att behärska mig länge till. Mina pungkulor var spända och känslan av väntande explosion låg tung i ryggslutet.
Med tungspetsen särade jag hennes skinkor och lätt den leka lätt över hennes anus. Hon smakade salt och jag lät min tungspets försiktigt glida in en liten bit. Ännu ett stön, den här gången lägre och jag märkte hur hon tvingade sig själv att svanka så mycket hon bara förmådde mot mig.
Ett leende spred sig över mina läppar, som tur var osynligt för hennes blick. Här stod hon, denna kalla, hårda så självsäkra kvinna och stönade bedjande, utan trosor, så våt att det näst intill rann längs hennes ben.
Förtjust tog jag nu tag i hennes runda små skinkor och särade dem lätt och slickade med större rörelser hennes skåra. Även här, pulserande kramper.
Jag kom upp på fötter och stod nu bakom henne och lät min penis vila mjukt mot hennes stjärt. Med total självbehärskning lyckades jag hålla mig från att abrupt tränga in i henne där och då, utan tryckte mig bara mot henne och förde mitt finger till hennes mun och visade henne till att suga det.
-Sug mig. Sug av mig. Viskade jag i hennes öra.
Och hennes läppar slöt sig runt mitt finger, jag kände hur hennes tunga lekte mot det, hur hon om vart annat sög och om vart annat slickade och utforskade varje del av mitt finger som tidigare varit inuti henne.
Jag rörde mig utan min vilja mot henne och kände hur min lem stötte emot hennes öppning som av upphetsning var krampaktigt låst. Ah vad gärna jag ville tränga in i henne, känna hennes värme omsluta mig, hur hon trång skulle massera mig sammandragningar medan jag försiktigt skulle glida i och ur henne.
Jag drog ur mitt finger ur hennes mun och förde det ner och fann hennes öppning. När jag första gången rörde vid henne stod hon nästan inte ut längre.
-Ta mig, viskade hon lågt. Åh, snälla, ta mig nu, jag står inte ut längre.
På hennes beställning förde jag först långsamt och sedan snabbare mitt finger in i henne. Oj, hon var så trång och hennes lilla muskulösa men mjuka kvinnliga stjärt omslöt min hand.
Jag märkte hur både hennes och min andhämtning nu var tung, sammanslingrad och varm. Hon rörde sig som en ål framför min kropp och jag kände att jag fick koncentrera mig för att inte komma när hon inte var redo.
Försiktigt tog jag ännu ett finger och kände av om jag mjukat upp henne tillräckligt. Snabbt lyfte jag henne med händerna runt hennes höfter och trängde in i hennes sköte. Hennes halvkvävda skrik konfirmerade min tanke om att hon var oförberedd på att jag först skulle väta mig och tränga in här. Efter några korta snabba stötar drog jag mig ur henne och hennes lilla kropp näst intill darrade framför mina ögon.
-Vill du? Frågan var mer retsam än rättfram.
Ja, ja.. snälla…
Jag klev ett steg bakåt så att jag kunde luta min skinkor mot klara ytan bakom mig och drog henne med mig, och sedan, lutad mot väggen trängde jag in i henne. Så långt jag kunde. Jag visste att jag skulle komma nu, och i det ögonblicket brydde jag mig inte i vilket stadie hon var och andra gången jag stötte in i henne kände jag hur spänningarna släppte längs min rygg och min a ljumskar, jag kände krampen i mina ben, hur jag pumpade inuti henne. Och jag slet tag i hennes hår och höll hennes huvud bakåt medan jag kom.
Den kvällen sov jag drömlöst och djupt och dagen efter packade jag ihop Saras sista saker, gav de solkiga boxershortsen en sista titt och gick sedan och slängde dem i sopnedkastet.
Och med ljuset ifrån fönstret, det som vetter ner mot sluttningen och den gamla skolan, var det som om hon klev in i rampljuset. Och jag klev ur mitt tidigare jag.