Hon fuktade en tvättlapp och strök den över pannan, ner runt halsen och på ryggen där hon kom åt. Behån var i vägen, kunde hon ta av den också? Det skulle vara den verkliga befrielsen, att släppa ut brösten i frihet, men också alltför vågat. Någon kunde ju komma och se henne.
Just nu längtade Elisabeth mest efter ett svalt bad. Svetten rann på ryggen och den khakifärgade blusen klibbade mot hennes kropp. Ändå hade hon förmånen att sitta under ett solskydd på den båt som skulle föra sällskapet i land inom kort.
Fyra män paddlade sittande i solgasset, men till synes utan större besvär. Deras halvnakna brunhylta kroppar blänkte i solgasset.
Elisabeth var dotter till den brittiske guvernören i Fiji med omgivande öar och det var 1940-tal. Nu var hon och hennes man William på rundresa till några mindre kungadömen som lydde under Imperiet. Det var Williams idé och Elisabeth följde pliktskyldigast med.
Vid det här laget hade hon förstått att hennes man gift sig med henne av enbart karriärmotiv. Han utnyttjade sin ställning till att förse sig av livets goda men gjorde knappast ett enda handtag själv. Därav denna rundresa. Det gick i stort sett ut på att låta sig fraktas mellan örikena och låta de lokala hövdingarna bjuda på mat och fester.
Bittert hade Elisabeth också insett att maken gärna tog för sig av de unga kvinnorna i byarna. Här levde man efter en helt annan moral än hemma i England och delade med sig av kroppslig kärlek till sina gäster som ett bevis på gästfrihet. De två makarna pratade knappt med varandra längre, än mindre hade de nära umgänge.
Elisabeth betraktade den muskulösa ryggen på en av paddlarna och lät tankarna vandra iväg. Hon längtade efter att känna hud mot hud, bli smekt och… Men när han vände sig om och log mot henne rodnade hon och såg ut över vattnet.
De steg i land på ön Anowaga och togs emot av en hel folksamling som sjöng, hängde på dem blomsterarrangemang och bjöd på frukt och drycker. Hövdingen, en stor och lätt fetlagd man i fytioårsåldern hälsade dem hjärtligt välkommen.
Efter att ha talat lite med hövdingen fördes de till var sin gästhydda, dit man redan burit bagaget. Senare skulle det bli fest till deras ära, men först fick de vila i skuggan och fräscha upp sig lite.
Elisabeth sparkade av sig skorna och lättade på klädseln. Efter en kort tvekan, (skulle hon få vara ostörd i hyddan fast den saknade dörrar och förhängen för fönstergluggarna?), drog hon av sig både kjol och blus. –Ah, underbart!
På ett bord stod ett tvättfat och en kanna vatten. Hon fuktade en tvättlapp och strök den över pannan, ner runt halsen och på ryggen där hon kom åt. Behån var i vägen, kunde hon ta av den också? Det skulle vara den verkliga befrielsen, att släppa ut brösten i frihet, men också alltför vågat. Någon kunde ju komma och se henne. Visserligen gick ju söderhavets kvinnor alltid med brösten bara (vilket hennes man gärna studerade utan att dölja det minsta) men det var en annan sak.
Elisabeth nöjde sig med att dra ner axelbanden och vika ner kuporna lite, bara så hon kunde tvätta sig bättre.
Ett ljud bakom ryggen fick henne att rycka till och vända sig om. Snabbt skylde hon sig med händer och tvättlapp. Det var bara en ung kvinna. Hon log och sa:
-Ni behöver inte vara rädd, frun. Mitt namn är Hannah och jag är inte farlig. Låt mig hjälpa er att tvätta av er.
Hon tog ifrån henne tyglappen och sköljde den i fatet, gick runt henne och tvättade ryggen med mycket vatten så det riktigt rann om det. Doppade igen och tvättade. Så skönt!
Snart var både behå och underbyxor genomblöta. Flickan tyckte att det var lika bra att ta av dem så hon började lirka med behåspännet. Elisabeth ryckte undan lite skyggt, men då sa flickan:
-Ingen ser dig. Och så knäppte hon upp och drog av behån.
Fortfarande var Elisabeth blyg och försökte dölja sina stora vita kullar under händerna. Hannah förde småskrattande undan dem och tvättade även brösten med ymnigt med vatten. Hon verkade inte alls förstå varför den vita kvinnan var så rädd att visa sig. Själv hade hon alltid sina bröst framme så vem som helst kunde se dem.
De var inte lika stora som den främmande kvinnans, men för sin ålder var de väl utvecklade.
För Elisabeth däremot, blev situationen allt mer laddad. Ingen hade rört vid hennes bröst på länge. Vårtorna styvnade och snart njöt hon även sexuellt av beröringen men försökte att inte visa något.
Hannah fortsatte tvätta ner över magen och gick sedan runt till ryggen. Men när hon prövande drog i troslinningen gjorde den vita kvinnan det tydligt att hon klarade sig själv. Det hade gått långt nog.
–Får jag en handduk, tack, sa hon. Den unga kvinnan, som hela tiden log så vänligt räckte handduken till henne så hon kunde torka av det mesta. Sedan försökte hon korva av sig de genomblöta underbyxorna med bara en hand samtidigt som hon höll upp handduken som skydd med den andra.
-Ni har inget att skämmas för, sa Hannah. Ni är mycket vacker.
På kvällen var det den vanliga visan. William åt och drack hämningslöst av vad byahövdingen bjöd, samtidigt som han flörtade med nästan alla kvinnor omkring honom. Sin egen fru såg han knappt åt. Elisabeth började i sin frustration dricka allt mer palmvin.
När solen sjönk närmare havet började en grupp män spelade trumma och sjunga sånger. Efter ett tag klev några unga kvinnor fram och började dansa.
William gjorde stora ögon åt de bruna skönheterna som rörde sig glädjefullt i bara bastkjolar strax framför hövdingens och hans gästers bord. Högt kommenterade han:
-Vackert! Kom och sitt hos mig sen!
Elisabeth tog en stor klunk av sitt vin och reste sig. Nu skulle han få se!
Hon sparkade av sig skorna och gav sig in i dansen. Danserskorna välkomnade henne och hon såg att hövdingen applåderade uppskattande, men William hånskrattade rått.
-Lägg av, Betty! Det där klarar du inte.
När hon ignorerade honom och följde de andras rörelser fortsatte han ropa.
-Du borde väl klä dig som de också, i så fall.
Nu tänkte hon täppa till truten på honom och visade de andra kvinnorna att hon ville ha en bastkjol hon också. Sedan tog hon av sig blusen.
-Alltihop, Betty! Maken skrålade.
Minsann, nu skulle han få se!
Så både kjol och behå åkte av och hon fick på sig en bastkjol som de andra. Nu släppte hon alla hämningar och dansade på allt vildare. Så här hade hon aldrig tidigare visat sig för andra människor, men kunde de så kunde väl hon.
Hon kastade med sitt rödblonda hår. De vita brösten gungade, höfterna svängde av och an och fötterna trampade på i takt med musiken.
Hon hörde inte längre sin man. Han hade fått så han teg. Nu hörde hon bara musiken och lät den föra hennes dans.
Som i trans dansade hon. Kroppen var blank av svett men hon njöt av att röra sig fritt.
Trummorna dunkade. Manliga dansare hade kommit in i kretsen och slöt särskilt upp kring den vita kvinnan för att hedra henne som hade vågat. Hon mötte deras beundrande blickar.
Kanske såg de på henne med andra ögon också, med åtrå, tänkte Elisabeth. Men det var i så fall också något hon bara tänkte njuta av i kväll.
Benen rörde sig av sig själva. Svetten rann. Trummorna dunkade.
Hur länge hon hade dansat när hon slutligen fått nog visste hon inte. Hon var varm och utmattad, måste dricka lite.
När hon såg sig omkring upptäckte hon att det blivit mörkt. Ett par eldar brann.
Hennes man syntes inte till och de kvinnliga danserskorna hade försvunnit. Plötsligt blev hon generad över sin nakenhet, samlade snabbt ihop sina kläder och skylde brösten.
När hon började gå ut i mörkret mot sin hydda slöt några av de manliga dansarna upp efter henne som en eskort. Hon gick snabbare men de hängde med just bakom henne.
När hon nästan var framme stannade hon tvärt. Männen, de var fyra, ställde sig tyst runt henne, så nära att hon kände deras andedräkt. De stod stilla, allihop. Mörkret var kompakt.
Elisabeths hjärta bultade, hon försökte andas lugnt men flämtade både av dansen och av den spända stämningen.
Hon kände en hand på sin axel och vände sig hastigt om. Men då stötte hon emot en av dem och tappade sitt klädbylte. Hon stod stilla igen. Handen strök sakta över skuldrorna.
-Lugn, sa en djup röst. Du är hövdingens gäst och han har bett oss ta hand om dig på bästa sätt.
Bara något lugnare böjde sig då Elisabeth sakta ner för att söka rätt på kläderna.
-Låt mig, sa en annan röst och tog dem ur hennes händer.
Två händer fattade tag i hennes och förde henne vidare mot hyddan. ”På bästa sätt” ekade i hennes huvud. Vad kunde det betyda?
Inne i hyddan tändes en liten oljelampa, inte större än att Elisabeth kunde urskilja de andra som mörka skuggor. Själv var hon i sin vithet mycket synlig, tyckte hon och tänkte just ta på sig något mer när hon plötsligt blev avklädd bastkjolen i stället.
Nu stod hon där i bara trosorna inför fyra män. Som förstenad väntade hon på vad som skulle ske. Helt utlämnad var hon, men ändå inte rädd.
En varm mjuk hand gled över hennes rygg samtidigt som en behaglig doft spred sig. Var det tvål, eller parfym? Nej det måste vara någon sorts olja! Elisabeth kom sig inte för att protestera. Detta var inte sant.
Sedan tog två män tag i hennes armar och smorde in dem. Samtidigt gled andra händer över hennes bröst, som för andra gången denna dag styvnade av välbehag, sedan ner över magen.
-Ursäkta mig, sa någon och drog helt enkelt ner hennes trosor. Det var ingen fråga, bara en artighetsfras. Hon blev helt överrumplad av det kraftfulla rycket och gav ifrån sig ett litet rop.
Nu kändes det som om händer smekte hennes kropp överallt. Längs benen, över skinkorna, över brösten. På lårens insidor, över magen, under armarna och runt halsen.
Hela tiden hölls hennes armar fast i ett stadigt grepp.
Elisabeth hade bestämt sig för att inte hålla emot, eller kunde bara inte. Nu tog hon emot och njöt. Det var en njutning hon aldrig i sitt liv tidigare upplevt. Brösten var nu alldeles blanka av oljan och bröstvårtorna var svullna och hårda. Hon savade i skötet. Andhämtningen blev allt djupare och strupen blev alldeles torr.
När en hand gled in mellan skinkorna och över anus frustade hon till. Inte visste hon att det kunde kännas så underbart skönt att bli smekt där! Automatiskt särade hon på benen.
Händerna for runt brösten om och om igen. Ibland nöp de till om bröstvårtorna. De gled längs låren. De till och med smorde in ansiktet.
Överallt smekte de henne dessa fördömda händer, utom på själva musen. Hon började skreva och kränga som för att de skulle upptäcka det sista stället de hade kvar. Men de hittade visst helt enkelt inte dit.
Än en gång gled en hand ner mellan skinkorna. Hon stönade när den strök över anus och neråt, men sedan gled den bara åt sidorna.
Elisabeth trodde hon skulle bli tokig av kåthet. Hon ville komma till avslutningen, orgasmen någon gång. Men männen verkade inte alls ha så bråttom att komma dithän.
Plötsligt lyftes hon upp av de åtta oljiga händerna och bars viljelöst bort till sin säng. De lade försiktigt ner henne på rygg.
Då upptäckte hon att en femte man kommit in. I dunklet var det svårt att se, men snart såg hon att det var hövdingen själv. Han kom fram till Elisabeth där hon låg alldeles naken och så oerhört upphetsad att hon bara flämtade.
-Så, här är min gäst, sa han med ett varmt leende. Hoppas att ni kan njuta av vistelsen här.
Han böjde sig fram och drog ett finger över hennes svullna blygdläppar. Hon riste till av vällust. Hövdingen gned hennes safter mellan fingrarna och grymtade belåtet.
-Det verkar allt så. Han vände sig till de fyra männen och sa att han skulle ta över. De gick omedelbart ut och lämnade hövdingen ensam med henne. Till Elisabeth sa han sedan;
-Vad önskar ni nu, min vän? Något jag kan stå till tjänst med?
Med rodnande kinder försökte hon svara att hon ville fullborda sexakten, men orden var för främmande för henne. Det blev bara ett stammande
-Snälla, fortsätt!
Hövdingen spelade oförstående.
–Med vad, menar ni?
Han måtte väl ändå begripa! Men fortfarande kunde inte kvinnan säga vad hon ville. Med desperat blick sträckte hon händerna mot honom, förde in dem under hans höftbeklädnad och greppade helt resolut tag i hans halvhårda lem. Först då verkade han förstå. Fast det hade han nog gjort hela tiden och bara retats med henne.
Skrockande förde han isär knäna på sin kvinnliga gäst och dök ner med sitt stora huvud mellan hennes vita lår. Snart hade hans mun funnit skötet.
Detta hade Elisabeth heller aldrig varit med om, men hon särade på benen så mycket hon kunde, lade sig platt på rygg och bara njöt.
Mannens breda tunga gled sakta nerifrån och upp, så blygdläpparna särades helt.
Då han nådde klitoris lyfte hon ofrivilligt på baken och pep till. Därefter fortsatte han ner igen och in i henne. Hans stora tunga var som en kuk och Elisabeth kved av kåtheten som nu närmade sig extasen.
Då drog sig tungan ur henne igen. Mannen tog tag om hennes bakdel och lyfte upp den lite och lät sedan tungspetsen fortsätta ner mellan skinkorna. Att bli slickad där hade Elisabeth aldrig tidigare ens kunnat föreställa sig, men nu bara njöt hon.
Tungan tryckte lite mot det bakre hålet. När den så pressades in lite kom ett okontrollerat gurglande ur kvinnans strupe. Så fasanfullt, men så oerhört skönt!
Han övergick till att slicka skötet igen och då kom hon omedelbart i en våldsam orgasm som fick henne att skrika rakt ut. Hon satte hälarna i hövdingens rygg och juckade mot hans mun.
Tungan stötte in i henne gång på gång. Orgasmen pågick säkert en minut innan den klingade av.
-Vilken underbar kvinna ni är, skrattade han när han fått munnen fri. Vet inte er man om det?
Han smekte henne lugnande över brösten och magen medan hon hämtade sig. Kroppen var blank av svett och olja, kinderna våta av tårar. Men hon kände en stor varm trötthet komma över henne och snart somnade hon, alldeles utmattad.
Elisabeth vaknade på morgonen ensam i sin hydda. När hon mindes nattens äventyr trodde hon först att det bara varit en dröm, men det insåg hon snart att det inte var. Hon var naken under filten och det ömmade i vissa delar av hennes kropp. Dessutom var hon fortfarande oljig…
Hon tänkte tillbaka på den behandling hon fått med en blandning av skam och upphetsning Rodnande kom hon ihåg allt fler detaljer. Snart kände hon kåtheten komma krypande genom kroppen.
Hon smekte sig till orgasm och klev sedan ur sängen. Stående mitt på golvet, skamlöst naken tvättade hon av sig.
-God morgon, sa en röst. Det var Hannah igen. Så du är inte så blyg längre.
Elisabeth log mot henne.
-Nej jag har bestämt mig för att strunta i blygheten. Det är skönare så här.
Vattnet rann över brösten, längs hela kroppen och ner på jordgolvet.
Vid frukosten mötte hon William och hövdingen. Den senare antydde inte med ett ord vad som hade hänt under natten, men log varmt mot Elisabeth.
Hennes man var bakfull och självupptagen som vanligt. Han hade säkert också haft lite äventyr för sig.
När de så tackade för all gästfrihet, vilket Elisabeth särskilt strök under med en blick mot hövdingen verkade det som om William såg henne för första gången den dagen. Medan de gick mot båten väste han till sin hustru:
-Elisabeth, jag tror du har glömt ta på dig behån idag!